Total makeover eller att leva med rynkorna

______________________________________________


När jag valde båt stod det i slutet mellan skönheten ovan, (Laughing Water) som ligger för försäljning i Holland, eller Mysig som ni ser nedan.

Det skiljer inte så mycket i pris och det är fullkomligt klart att Laughing Water har en betydligt bättre finish. Jag var i stort sätt klar över att jag skulle ha Laughing Water och gjorde min beställning. Den natten sov jag inte, för varje gång jag tänkte på Mysig med sina skavanker och sin charm kända jag bara mer och mer att det är inte enbart finish som betyder något. Mysig har ett antal faktorer som är oslagbara.

Några exempel:

Att stiga på denna båt (som sker genom en dörr som ligger vid vindrutan) sker med värdighet även för en man som passerat bästföredatum för länge sedan.

Inuti Mysig finner jag ett handfat som bara det gör att man blir blödig och älskar henne mer och mer ( hur fan kan ett handfat få en att älska en båt, det bevisar bara att vi som håller på med här är fel navlade).

En styrplats som utan tvekan får en att känna sig som en tupp med tuppkam o.s.v. gjorde att jag fick fullkomlig hybris och avbeställde det första jag gjorde på morgonen min beställning av Laughing Water.

Det är min målsättning att föra samma resonemang när det gäller förvaltningen. Det är så lätt att falla in i total makeover-känslan och göra henne till en möbel, men då hade jag lika gärna kunna köpt en ny båt.

Ett exempel:
Här är en skada på skarndäcket, det är inget problem för själva strukturen men det är naturligtvis klart synligt. Skall detta bytas ut eller skall det förvaltas.

Denna typ av frågeställning kommer hela tiden upp i huvudet. Ur värdessynpunkt är det naturligtvis bäst att bytta ut trät men för ens egen upplevelse av damen från 1915 känns det inte fel att "rynkorna" syns. Samtidigt har jag under tiden jag sökt båt (ca 8 månader innan jag hittade Mysig) märkt att priserna på renoverade båtar skjutit i höjden alldeles fruktansvärt. Det är fullkomligt naturligt om man tittar på vad det kostat att renovera båtarna. Problemet är att jag tror inte att den som köper en veteranbåt är den som har väldigt mycket pengar. Snarare är det personer med inställningen att man snarare lägger arbete på en vara än att lägga stora summor pengar. Jag tror att det är en av anledningarna till att det idag står i stort sätt helt stilla på veteranbåts-marknaden för de lite större och renoverade båtarna. Att lägga 800 000:- till 1 500 000:- på något som man vet att man måste lägga både en massa tid och en massa pengar på är svårt för många att motivera.

Jag skall se om jag klarar av att se "rynkorna" och ändå njuta fullt ut av damen eller om jag faller för total makeover. Om jag lyckas med ambitionen får framtiden utvisa.