Det är inte klart förrän det är klart

Att göra upp ett köp mellan säljaren och köparen är en baggis. I mitt fall tog det 8 månaders arbete att hitta min pärla. Denna energiåtgång är bara en krusning på ytan jämfört med vad man skall gå igenom när köpet är klart. Nu skall man igenom alla kommentarer och tyckande. Här är det dessutom en fråga om vem det är som skall tycka. I mitt fall var det tre silverryggar från Ö-vik, ni vet dom där som man haft som vänner sedan tonåren.

Som ni ser på bilden ovan så är de här herrarna ingenting man kommer förbi enkelt. Från höger har vi Hans Ölund, han har drivit Öviks båtcharter sedan Ö-vik var köping (tror jag). Han har avverkat ett antal båtar bl.a. en Boesch som han hade innan han blev en Coronet medlem och strartade båtchartern. Jag kommer aldrig att glömma när han hade lackat instrumentpanelen på sin Oceanfarer med en sådan glans att en spegel såg ut som ett sandpapper i jämförelse. Eller när han satt vinkelslipen i plasten på sin Coronet 38 för att dölja en i hans ögon ful akterruff. Vi blev alla förskräkta och undrade om han inte förstörde båten. Men han fick fortfarande en utmärkt akterruff men ingen såg den om man inte visste om den.

Till vänster har vi Anders Öberg, han är en sån där kille som har arbetat en gång i livet och det är sedan han föddes och han kommer att fortsätta tills han checkar ut. Det har hänt att han tar en rast men då passar han på att bygga ett hus åt sin son eller en sommarstuga åt sin dotter för att inte somna. Han är min inspiration när det gäller försvaret av hur många båtar man kan äga. När folk säger till mig

- Men Hansson, man kan inte äga 3 båtar varav 2 är träbåtar!!

- Joda, säger jag, jag känner en kille i Övik, han bor på en ö som det inte går att komma till med bil trots att hans fru arbetar i Sundsvall (32 mil tur och retur), på den ön har han 1 grävare, 3 traktorer, en svävare och jag slutade att räkna hans båtar när de var uppe i 5 st. Så det går utmärkt att äga 3 båtar.

Det brukar fungera bra, det är som att dom tänker ”Jaha, han är från Ö-vik….”En av Anders pärlorna ser ni nedan, ett projekt som kommer att pryda Öviksvattnen så småningom.

Till sist har vi Håkan Lundmark, för mig en ny bekantskap som arbetar som begravningsentreprenör och som i detta fall kändes lite lugnande då min tanke var att ”han har åtminstone lite känsla för takt och ton”.


Jag tror ni börjar förstå utmaningen ……., nu gäller det att vara taktiskt och lägga upp en strategi. Eftersom Mysig har helt ny botten med ny köl, sambord och bordläggning upp till friborden så var min linje att börja med att titta på båten utifrån och påpeka hur mycket som är gjort på henne, för att sedan gå upp i båten och direkt gå till styrhytten där Jerry (förra ägaren) har byggt en styrkomod som inte går av för hackor och som t.o.m. borde slå an på det här gänget. Sedan släpper jag lös dem och det får gå som det går.


På vägen till båten hör jag i mitt inre....

- Men för fan Hansson, vad haru gjort…. Och trots 0 gradig temperatur så börjar jag känna mig svettig.

DETTA ÄR PÅ LIV OCH DÖD.


För läsare som inte kommer från Ö-vik så måste jag nu ge några kommentarer. För det första kommer det att skrivas några svordomar nedan och det är absolut nödvändigt för att man skall förstå nyanserna i händelseförloppet. Jag kommer t.o.m. att ge kommentarer på hur svordomen uttalas. I Övik kan man säga Helvete på ungefär 10 olika sätt och varje sätt har sin betydelse. Jag ska inte tråka ut er med en beskrivning av varje variant så jag kommer enbart att beskriva de som användes vid detta tillfälle.

Nu börjar besiktningen……..

Vi går fram mot båten och jag drar sällskapet mot aktern där propelleraxel och skädda o.s.v. är nytt. Hans lyfter på den nyinköpta Coronet-kepan och säger




- Men för fan Hansson, (nu fryser blodet till is) zinkanoden ligger mot vattenlagret, om du sjösätter så här kommer axeln att skära förstår du väl.



Vi känner på zinkanoden och den sitter löst så jag klarar mig med kommentaren att ”det måste förra ägaren ha missat” (förlåt mig Jerry men i krig och kärlek är allt tillåtet).


Vi förflyttar oss nu upp i båten och grabbarna ställer sig och tittar ut över båten utan några kommentarer. Deras ansikte talar ett språk som om de spelade påker med några miljoner i insatts d.v.s. det går inte att utläsa någonting. De går in och ser styrkomoden och fortfarande kan jag inte se om det är en full hand eller par i 2:or som är på gång. Jag har tänt belysningen nere i båten både i akterruffen och i ruffen för att skapa stämning. Och nu händer det……..

Ander går fram och ställer sig vid rufftrappen och så säger han.

- Helveeete, vilken go båt.


Nu kommer beskrivningen av svordomen. Om han hade sagt Helvete med ett e så hade det betytt att ”Jag vill inte göra grabben ledsen men va fan ha han gjort”. Om han hade sagt Helveete med två e så hade det betytt ”Båten är ändå ok”. I detta fall så var det ett Helveeete med tre e och det kan bara beskrivas som ”Ja ä ta mej fan kär i båten”. Jag känner att termometern i mig börjar att så smått svalna av. Det går ytterligare några minuter och sedan säger Hans

- Jo, hon är ok.

Ny kommentar. Hans är inte att betrakta som en normal Ö-viksbo i detta fall. Det går inte att få några stora ord ur honom om en båt utan att båten har namnet Coronet i sig så ”Jo, hon är ok” är med andra ord det samma som ”Jag har känt Ola i 45 år och han se ju ut att gilla båten så då ´ä hon väll ok”.

Jag börjar t.o.m. att bli lite kaxig och säger att jag har planer på att bygga om pentryt. Det ligger idag direkt nedanaför rufftrappan i ruffen och jag tänker mig att bygga ett vackert pentry i styrhytten. Jag ser direkt i ögonen på Anders att jag har gått för långt.

- Men för fan Hansson, (känner ni igen inledningen) du kan ju inte förstöra styrhytt'n med nåt jävla kök, om vi komma ner till dig och ska ta en tur så `ä né ju här vi ska stå med en öl i hanna och titte ut över nejderna, int fan kan du förstöra de men nå jävla kök. Allså bli né é kök så inte bli ne nå besök av oss.

Där rök min fina planering av ett underbart pentry där jag kan stå i solen och laga gourmemat.

Och då fortsätter Håkan med följande fullkomligt förlösande kommentar.

- Tänk er att sitta i aktersalongen med en öl i handen vid bryggan på Ulvön en sen kväll och se hur grannbåtarna t.o.m. vid surströmmingspremiären ser upp från tallriken för att njuta av den här charmiga damen.

Med dom orden fällda så känner jag att nu kan ekonomiska krisen gå hur fan den vill och alla sörlänningar får säga precis vad dom vill men nu är min affär i hamn.

Jag kan inte bjuda på en öl vid Ulvöbryggan eftersom båten för närvarande ligger i Stockholm men ni är, med eller utan fruar, bjudna på en öl någonstans i mälaren med start Torsdagen den 11 och avslut Söndagen den 14 Juni.