Mysig under dammskyddet i Pampas Marins Gör det själv hall
Så var det dags att lacka Mysig. Efter 4 helgers arbete med att slipa henne är det äntligen dags. Lackningen började redan två dagar innan då min dotter (här i full fart med att lacka däcket) skulle imponera på sin chef som är stor älskare av båtar. Hon gick in till honom och säger:
- I helgen skall jag slipa och lacka en 15 meters veteranbåt du. (född i Östergötland kommer det gärna med lite föroreningar i språket, längden på båten hade dessutom ökan något men det kan inte vara värre än när fiskaren talar om....).
- Vilken del av båten? Frågar chefen. Nu börjar det bli lite knepigt, är det bara vissa delar av båten som slipas och lackas. Det har farsan inte sagt något om. Efter en millisekunds fundering drar hon till med:
- Sidan…..Det kändes ok och lät ganska bra. Chefen ser lite undrande ut och frågar vad det är för båt. Helvete det var något namn……
- Det är en Gustavsson..... Säger dottern förväntansfullt för att se om det verkar ok på reaktionen. Reaktion blev det men inte riktigt den förväntade, ett riktigt gapskratt och dottern lommar ut ur rummet fast besluten att inte försöka imponera på båtmänniskor igen….
Jag kan enbart känna att det ibland är lite tråkigt att traditioner och förväntningar på namn på båtar har sina begränsningar. Jag hade gärna döpt om Mysig till Gustavsson efter en sådan händelse.
Nu till lackningen. Först lite om valet av lack, jag har genom åren lackat några båtar och då i huvudsak använt mig av International Schooner. Jag har tyckt lacken varit bra och av farten har jag fortsatt med den. Ofta läser jag i samband med veteranbåtar resonemang om vilken lack man skall använda. Jag kan dock inte säga att jag riktigt förstått vilken skillnad det är annat än att Schonner anses vara prisvärd produkt med att det verkar vara Epifanes eller möjlighen Rylard som gäller om det skall vara på riktigt. Då Mysig varit lackad med Epifanes tidigare bestämmer jag mig för att ta den. Jag ångrar ingenting, det är fullkomligt otroligt vilken glans denna lack ger. Om jag jämför med min tidigare erfarenhet av Schooner tycker jag att Schooner ger en mjukare glans nästan som att den är lite, lite klarmatt. Jag förstår nu varför jag alltid tyckt att andra framför allt veteranbåtar lyckats med lackningen mycket bättre än jag. Det är bara att konstatera att man får vad man betalar för.Eftersom ingen i familjen är riktigt erfaren av lackning och inte heller har arbetar med Epifanes tidigare gör vi naturligtvis de fel man kan göra. Vi börjar med att inte späda lacken tillräckligt vilket gör den mycket svår att stryka ut men efter någon kvadratmeter slit så späder vi lite till och det går utmärkt. Nästa fel och som är lite svårare att hantera även om man vet om det är att man måste arbeta ut lacken ordentligt. Enligt Björn Peter Behrens i boken "Handbok i träbåtsvård", viken jag varmt rekommenderar att läsa, är det bra att först dra ut lacken på en kortare yta, därefter arbeta ut lacken genom att stryka ut den i 90 graders vinkel ca 3 dm fram och tillbaka över första penseldraget, för att avsluta med att försiktigt slutstryka lacken i träets åderriktning. Mycket riktigt, gör man detta varje gång får man ett utmärkt resultat. Det är bara så lätt att man i sin iver hoppar över på några ställen och rätt var det är så har man en rinning (som man naturligtvis inte ser förrän det är för sent). Till sisst damm, är det någon i lokalen som slipar så spelar det ingen roll att de har dammsugare. Det blir damm framför allt på de vågräta ytorna.
Nåja, detta är första året och vi får leva med lite skavanker i lacken under första året för att ta itu med det nästa år igen (och nästa, och nästa, och nästa). Det var vår ambition att lacka två lager detta år med efter ett samtal till Epifanes och en bestämd röst som utan partdon sa att man måste slipa mellan varje lager fick vi lägga det på hyllan detta år då vi åker mellan Stockholm och Motala varje gång vi arbetar med båten och inte hinner med det i år. Vi har dessutom drabbats av mycket lacksläpp på mindre partier på båten och måste ta ställning till om vi skall ta henne helt trären eller ”laga” i varje släpp. I år har vi lagat i på de ställen vi ser och får återkomma till beslutet om renskrapning till nästa år när hon är hemma i Motala. Nästa miss i raden är att köpa billiga tyghandskar vilket resulterar i luddsläpp om man måste ta i en sektion som torkat ett dygn.
Något av det viktigaste i den här typen av arbete, det är Kafferasten. Ni vet när man kan sitta och tycka att man är världens lyckligaste människa som har turen att få äga en sådan här klenod. Vi har Mysig hos Pampas Marins "gör det själv" hall och där har jag hittat "mitt ställe". En gammal fin länsstol på andra våningen med utsikt över underverket. Jag är helt överygad om att varje gång jag sätter mig i länsstolen och tittar på underverket så skjuter jag på hjärtinfarkten minst 2 år. Eftersom det blir ganska mycket kaffe så innebär det att jag för närvarande kommer att leva tills jag är 120 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar